Sida 2
i2
tills ouppnådda konst, som bars fram i Holland af de skickliga Elzeviererna, funnos många andra, som togo sin uppgift allvarligt ocli ifrigt bemödade sig att hålla den typografiska konsten högt. Men i allmänhet hade yrket råkat i förfall. Orsaken dertill är icke svår att finna. Allmänheten hade ändtligen hunnit få smak på det »andliga brödet» och, såsom man brukar säga, »aptiten växte medan man åt». Sålunda blef yrket, mätt efter sin tids måttstock, ett slags »storindustri». Det var en god affär att idka boktryckerirörelse. Allt efter som behofvet af böcker tilltog anlades nya tryckerier i brådskande fart, och adepter, hågade att lära sig det intressanta och skenbart lätta yrket, saknades naturligtvis icke. Men läraren, den hängifne, uppoffrande läraren saknades — precis som i vår tid. Om precision i arbetets utförande blef alldeles icke tal. Allmänheten fick vara nöjd och var det äfven, blott den något så när kunde läsa de tankar, som tidehvarfvets koryféer på det intellektuela området hade att bjuda på. Trots censurväseudet, som i alla land och nästan ifrån yrkets första början gjorde allt för att qväfva tryckfriheten, eller kanske just genom dennas tillsnörpning, växte tryckalstrens mängd till en dittills ej anad höjd. Men, som sagdt, då mycket skulle frambringas, fick det fina i tekniken sitta emellan.
Men det var icke allenast yrkets utöfning, produkten af dess verksamhet, tryckalstrens öfver måttan dåliga beskaffenhet, som kännetecknade denna oefterrättlighetsperiod i vårt yrkes annaler; förutom att yrkesskickligheten under en längre tid varit i ständigt nedgående, hade bland arbetarne insmugit sig ett olidligt sjelfsvåld, som äfven i sin mån verkade i yttersta grad hämmande på yrkets naturliga utveckling. Och arbetarne sjelfva ledo icke minst deraf. Det var det s. k. kornutskapets och postuleringens gyllene
Källa: Project Runeberg ·