Sida 278
543
Möbelkonst
544
från orientalisk tyngd och stelhet så småningom erhöll den utomordentligt eleganta form, som är välkänd från empiretidens efterbildningar — ryggen formar sig mjukt efter den sittande, och benen äro lätt svängda. Antikens människor intogo sina måltider liggande, varför liggsoffan blev en mycket omtyckt möbel (se ill. till Bädd sp. 904) . Romarna övertogo i stort sett grekernas möbelformer. För dyrbarare pjäser använde man med förkärlek brons 1. marmor. I ett rikt romerskt hem fanns sålunda alltid ett stort, tungt marmorbord
{gartVbulum) , oftast med stöd i form av gripar 1. lejon. — Medeltidens möblemang var oftast väggfast. Den romanska tidens sittmöbler äro företrädesvis svarvade med enformigt upprepade profiler å ben och armstöd. Ä de klumpiga skåpen och kistorna utgöres den enda orneringen vanl. av kraftiga, ofta rikt utformade järnbeslag (jfr S m i d e skonst). — Under gotiken — särskilt fr. o. m. 1400-t:8 början — upplevde M. i viss mån en glansperiod. Träskulptörerna fyllde nu möblernas exponerade fält med pergamentsruUeornament, masverk, vinrankor etc. Eikast utbildades skåpet och stolen. Ur det på stolpar vilande skåpet uppstod i Frankrike ett slags buffé (dressoir), avsedd för förvaring och utställande av husets silverkärl. Stolen har oftast hög rygg och raka sidor. — Under renässa7isen inträdde en rikare differentiering av möbelformerna. I Italien voro rummen i allm. glest möblerade. Den både till förvarings- och sittmöbel använda kistan (cassone) var här rummets viktigaste bohag. Ä de äldsta renässanskistorna äro sidorna klädda med gipsmassa, vari dekoreringen inpressats. Småningom erhöll kistan en mera arkitek-
Italiensk renässans. T. v. Cassone. 1512. — T. h. Stol med inläggningar.
Källa: Internet Archive ·