Sida 392
771
Neutralitet
772
19). Priser fä, icke införas i neutral hamn utom på grund av sjöoduglighet, svår sjögång, brist på bränsle och proviant (art. 21). — I enlighet med Haagkonventionerna utfärdades i Sverige, Danmark och Norge nya ensartade neutralitetsbestämmelser 1912 och träffades mellan de tre länderna en överenskommelse om inbördes meningsutbyte ang. eventuella förändringar. 1915 tillfogades en bestämmelse, att krigförande Ubåtar icke finge färdas 1. uppehålla sig i svenskt territorialvatten inom tremilsgränsen. Av övriga svenska förordningar märkas en kungörelse 1904 ang. vad till svenska handelns och sjöfartens betryggande under krig mellan andra makter bör iakttas, en kungörelse 1914 ang. förbud för främmande makts örlogsskepps tillträde till samt lotsning i svenska hamnar och annat svenskt kustv3,tten, nytt konvoj reglemente (1915) samt bestämmelser om handelsfartygs skyldigheter att föra nationalitetsflagga (1916). — N. under och efter världskriget. 3 aug. 1914 ingingo Sverige och Norge en överenskommelse att under krigatillståndet till det yttersta upprätthålla sin N. och avgåvo bindande försäkringar, som avsågo att utesluta möjligheten av att krigstillståndet i Europa skulle kunna medföra fientliga åtgärder mellan länderna. Visserl. lyckades dessa och några andra länder upprätthålla N., men betr. neutral handel och sjöfart blev neutralitetsrätten av de krigförande i hög grad kränkt. Sedan Tyskland jan. 1917 börjat det s. k. obegränsade U-båtskriget och England febr. 8. å. ytterligare skärpt kontrollen över den neutrala handeln, pris-
gåvos särskilt de intill Tyskland gränsande neutrala makternas rätt och intressen. De neutrala underkastades ett ransoneringssystem, som än mer fullständigades efter För. Stat:8 inträde i kriget. Något återuppbyggande av neutralitetsrätten på detta område har ännu icke officiellt skett, men tanken härpå har vunnit livlig anslutning. — Man har velat göra gällande, att efter N. F:s tillkomst neutralitetspolitik svårligen skulle kunna föras av en led. av förbundet. Enl. förbundsakten kunna anses tillåtna dels sådana krig, som uppkomma, när en tvistefråga mellan stater ej kunnat biläggas genom förbundets förmedling, dels sådana, som föras på förbundets initiativ mot den stat, som kränkt vissa förbundsplikter. Endast under sistnämnda slags krig kan sägas, att fullständig N. ej kan — åtminstone formellt — iakttas av en ej deltagande makt, enär den ss. medlem i N. F. är skyldig att avbryta sina handels- och affärsförbindelser med den fördragsbrytande staten samt tillåta genommarsch av trupper mot denna. Det är dock att märka, att varje stat har att själv avgöra, huruvida den stat, mot vilken sanktionskriget föres, verkligen är att anse ss. angripare och därmed fördragsbrytande, vilket gör, att även i detta fall det väl är tänkbart, att en utom kriget stående stat kan inta en ställning, som motsvarar N. (se Nationernas Förbund). — 2. Då en stat genom särskild överenskommelse erkänts ss. permanent neutral 1. då ett visst område av en stat förklarats ss. neutralt, föreligger en särskild slags N., ofta benämnd neutralisering, a) En neutraliserad
Jl
Källa: Internet Archive ·