Sida 520
1015
Norge (Historia — 1923)
1016
utanför sin valkrets, vilket sanktionerades. Formellt var denna utgång av "vetostriden" en kompromiss, reellt betydde den konungamaktens nederlag och parlamentarismens seger. Det stora vänsterpartiet söndrade sig snart i två grupper: de moderata, som slöto sig till sin gamle hövding, och den rena vänstern. Regeringsmakten innehades växelvis av högern (E. Stäng 1889—91, 1893 —95, F. Hagerup 1895- 98) och vänstern (Steen 1891—93, Steen- Blehr 1898—1903). En rad viktiga lagar, åsyftande att befordra samhällets demokratisering, genomfördes. Från 1897 förändrade N. sitt tullsystem i skyddsvänlig riktning. Emellertid väckte det inre reformarbetet mindre uppmärksamhet än unionella konflikter, som 1905 ledde till unionens upplösning. Den drivande kraften å norsk sida var dä Chr. Michelsen. — Det nya Iconungadömet (19 0 5 — ) . Redan innan Oskar II avböjt stortingets anbud att låta en prins av sitt hus bestiga Nrs tron, hade underhandlingar inletts om ett eventuellt val av prins Carl av Danmark. Dennes farfader, Kristian IX, fordrade emellertid ett uttalande av norska folket. Genom folkomröstning gav detta med ung. */» röstmajoritet sin anslutning till det påtänkta valet. 18 nov. valde stortinget enhälligt prins Carl, som antog namnet Håkan VII (1905-). Genom en integritetstraktat med Storbritannien, Ryssland, Frankrike och Tyskland 2 nov. 1907 garanterades Nrs integritet. Strax förut hade Michelsen ss. regeringschef efterträtts av J. Lövland. I stortinget inträdde efter hand en splittring mellan en regeringsvänlig frisinnad grupp
och en mera radikal, som bl. a. krävde skärpta lagbestämmelser i syfte att reglera invandringen av främmande kapital. En radikal ministär G. Knudsen (1908-10) genomdrev 1909 lagar ang. förvärv av vattenfall, bergverk och annan fast egendom samt skog, vilka på konservativt håll betraktades SS. starka ingrepp i den privata äganderätten. 1910 — 13 styrde koalitionsregeringar av högern och frisinnade vänstern. En radikal stortingsmajoritet förde ånyo G. Knudsen till ledningen (1913 — 20). Under världskriget var iSTts neutralitet mer än en gång starkt hotad, importen av livsmedel knapp och ransonering nödvändig. Skeppsfarten blomstrade upp, men kriget kostade X. ett tonnage av mer än en mill. ton och över 1,500 människoliv. Kriget förde till ett ömsesidigt närmande mellan de tre nordiska rikena. 1915 infördes obligatorisk medling i arbetstvister och 10 tim. normalarbetsdag, och de följande åren medförde en fortsatt social lagstiftning. Kvinnorna erhöllo 1913 politisk rösträtt och sedermera valbarhet och från 1916 tillträde till statsrådsämbeten. Under kriget hade vänsterregeringen infört provisoriskt förbud mot import och försäljning av rusdrycker, och genom en folkomröstning 1919, som gav stort flertal för förbudet, bekräftades detta, vilket emellertid ådrog N". ett tullkrig med de vinproducerande länderna Spanien och Portugal, till stort avbräck för N:s fiskerinäring. En högerministär under O. B. Halvorsen (1920—21) föll på traktatförhandlingarna med de vinproducerande länderna, och efter nya ministerskiften lyckades högerministären Berge 1923 få förbudet
Källa: Internet Archive ·