Sida 614
1203
Objekt— Objektiv
1204
Mikroskopobjektiv för oljeimmersion,
under strafftiden 1. andra dylika omständigheter. O. användes särskilt å s. k. vaneförbrytare och minderåriga brottslingar.
Obje'kt (av lat. obje'ctum, eg. det, som satts i vägen, föremålet för något). Fil. I nutida språkbruk föremålet för en tankeakt, såväl i den fysiska bet. av ett yttre "ting" som i den psykiska av ett föreställningsmnehåll. Före 1800-t. möter O. mest i den senare bet., och man förstod då med objektiv existens, e'sse oijecti'vum, vad som existerade för vår uppfattning, vare sig det hade verklighet 1. blott var en fantasibild, medan "objektiv" numera enbart användes som beteckning för det verkliga. I motsats mot vår tids språkbruk betecknade dessa äldre filosofer det verkliga som subjektivt existerande, e'sse subjecti'vum, emedan man med ordet "subjekt" förband idén om det substantiella underlaget (grek. hypo'kei'menon) för tingens egenskaper, och icke det "förnimmande subjektet". En kvarleva av detta äldre språkbruk möter i logikens beteckning av omdömets subjekt ss. det, varom predikatet utsäges. — Bprdkv.
Den satsdel, vilken tankes som föremål för en handling 1. över huvud för den i verbet uttryckta föreställningen. Jfr Subjekt. Vanl. är O. ett substantiv 1. pronomen {han slog gossen 1. honom) men kan även vara en infinitiv (han befallde honom att gå), resp. s. k. ackusativ med infinitiv (han sade sig vara sjulc) 1. en hel sats, s. k. objektssats (han sade, att han var sjuk) . Man skiljer på d i - rekt O. 1. ackusativobj e k t, som i kasusflekterande språk sättes i ackusativ, och i n - direkt C, vanl. liktydigt med dativobjekt (jfr Kasus); ex. han slog gossen, resp. han gav gossen det (jfr ty. er gah es dem Knaben). Det indirekta O. ersattes i icke kasusflekterande språk ofta av prepositionsuttryck (ge åt någon). Vid passiv konstruktion förvandlas det direkta O. (i nutida svenska ibland även det indirekta) till subjekt (jfr Passiv u m) . — Som särskild form av det direkta O. märkes det s. k. innehållsobjektet (sova dödens sömn) .
Objektglas, se Mikroskopisk teknik.
0'bjektiv (av objekt), saklig, opartisk; verklig. Språkv. Som avser 1. hör till satsens objekt.
Objekti'v (av objekt), den del av ett optiskt system, som är närmast föremålet och ger en bild av detta, vilket sedan betraktas med okularet. O. utgöres av linser 1. kombinationer av linser, centrerat insatta i en metallfattning, och kan antingen korrigeras för sig 1. så, att det blott tills, med vissa okular ger en tillfredsställande bild. — Kikarobjekt i v avse att med vanl. liten bildvinkel betrakta avlägsna föremål. I mindre storlekar användas vanliga beräknings- och tillverknings-
Källa: Internet Archive ·