Om tidsbestämning inom bronsåldern med särskildt afseende på Skandinavien

tyg, — således från slutet af bronsåldern och öfvergången till jernåldern, — den andra från början af jernåldern, och den tredje från en tid, då jernet var, och länge varit, uteslutande i bruk. Till den f ö r s t a g r u p p e n hör flertalet af de svärd, spjut, celter och knifvar af brons, som upptagits ur grafvarna vid Hallstatt. Några af bronssvärden hafva fäste af brons, andra hafva bred fästetunga, som varit beklädd med trä, ben eller dylika ämnen. Bronsfästena sluta upptill antingen i två mot hvarandra vändaspiraler,eller i en vid, oval, tunn knapp, eller ien stor, hög, uppåt afsmalnande knapp k Svärden med fästetunga hafva tydligen äfven slutat i en dylik hög knapp, såsom vi se af tångens förlängning uti en smal ten uppåt 2. Deras klingor hafva nära fästet ett tydligt hak i hvardera eggen. Det är endast genom tångens förlängning och derigenom att deras klingor ofta äro mindre spetsiga, som dessa svärd skilja sig från de bronssvärd med bred tånge och hak i eo-o-en, hvilka ofta träffas i de keltiska landen från o O 7 1 Två svärd med fästen slutande i spiraler lågo i grafven 288 jemte brända ben, en hålcelt af brons m. m.; intet jern omtalas såsom funnet här. Båda svärden voro sönderbrutna i flera stycken, v. Saekens anf. arb., sid. 29; ett af svärden är afbildadt pl. V (ig. 10, och hålcelten pl. V II fig. 18. — E tt mycket böjdt svärd med oval knapp är jemte brända ben och lemningar af jern funnet i en annan graf; v. Sacken, Ueber nene Funde vm Grabfelde bet H allstatt, sid. lo , pl. I . fig. 6. — I grafven 607 låg ett stort svärd med hög, ihålig knapp af brons jemte brända ben, en skaftcelt af brons, samt ett spänne, andra prydnader och en skål af brons; intet jern omtalas, v. Sacken, Das G rabfeld von„ H allstatt, sid. 26; svärdet är afbildadt pl. V fig. 1, skaftcelten pl. VII fig. 12, och spännet pl. XV fig. 7. 2 Två sådana svärd äro afbildade i v. Säckens anf. arb., ^pl. ^ fig. 6 och 7. Jemte det förra svärdet funnos några jernsaker. A det senare ses nu ingen förlängning af tången, men en sadan har mahända funnits. Detta svärd upptogs jem te brända ben, vackra bronskärl och guldprydnader ur en graf, liggande 1 fot under en annan, som innehöll de brända lemningarna af en qvinna. Det var troligen tillsammans med sistnämnda svärd, som bronsdoppskon fig. 10 å pl. XIX i samma arbete hittades, v. Sacken, anf. arb., sid. 28, 29 och 88.