Om tidsbestämning inom bronsåldern med särskildt afseende på Skandinavien

Arnoaldi-grafvarna 1 måste emellertid af skäl, som jag på annat ställe utvecklat, anses vara minnen från det 6:te och senare hälften af det 7:de århundradet, och Benacci-grafvarna förskrifva sig från en ännu äldre tid Jag tvekar då icke att hänföra flertalet af Hallstatt-grafvarna till 6:te och 7:de århundradena före Kristus. Några af dem — de flesta, i hvilka bronsvapen anträrfats, äro troligen ännu äldre. De i Italien funna bronssvärd, hvilkas fästen upptill sluta i två spiraler, kunna nämligen ej gerna vara yngre än fiån det 8:de århundradet (sid. 129); och vi hafva då ingen anledning att anse de vid Hallstatt funna, alldeles lika bronssvärden vara betydligt yngre. Man år visserligen benägen att betrakta de exemplar af en typ, som hittas norr om Alperna, vara mycket yngre än de som träffas i Italien, äfven om likheten är fullständig, så att det icke kan vara fråga om en i mellersta Europa gjord efterbildning efter en italiensk förebild. Jag kan dock icke inse det berättigade häri, isynnerhet icke i nu föreliggande fall. Här är fråga om regelbundna, under århundraden fortsatta förbindelser mellan Po-dalen och saltgrufvorna i Österrike. Afståndet mellan Hallstatt och Bolocma genom det af ålder begagnade Brennerpasset är knapt 60 svenska mil. Taga vi äfven i betraktande, att vägen går öfver Alperna, och att samfärdselsmedlen voro dåliga, måste vi likväl medgifva, att en sådan färd ej behöfde taga mer än några veckor. Flertalet af de italienska arbeten, som tillhörde bergsmännen vid Hallstatt, kan då ej anses hafva varit nämnvärdt yngre än de 1 H är, såsom annorstädes, menas med Arnoaldi-grafvarna — så vida ej an n at särskildt angifves — den stora tidigare gruppen af de på hr Arnoaldi’s egor träffade grafvarna, ioke de längre vesterut på sam m a egor funna grafvarna, hvilka äro sam tidiga med dem under L a Certosa. Spännen frå n bronsåldern, sid. 108. 2 Spännen från bronsåldern, sid. 177.