Om tidsbestämning inom bronsåldern med särskildt afseende på Skandinavien

De i Peccatel-fyndet förekommande små halfrunda bronsbucklorna kunna af skäl, som redan äro antydda (sid. 44), ej heller användas vid tidsbestämning. Om vi således icke för närvarande känna några fynd, hvilka gifva oss direkta upplysningar om de århundraden, som vår 3:e period omfattar, hafva vi derernot redan några anknytningspunkter mellan den 2:a perioden och södra Europas fynd. En af dessa anknytningspunkter gifva oss spännena. Den i ögonen fallande likheten mellan de nordiska och de ungerska spännena visar lätt, att ett slägtskapsförhållande måste finnas mellan dem. Jag antog i början, att den nordiska fibulan med bredt-oval båge (fig. 67) var en dotter af den ungerska, och att de öfriga nordiska spännena genom typen med smal båge (fig. 44) härstammade från den förstnämnda l. Typologiska och kronologiska skäl hafva emellertid öfvertygat mig om, att detta ej är r ä t t 2, utan att de båda fibulorna äro systrar, och att deras gemensamma moder är den äldsta italienska fibulan 3. Både det nordiska och det italienska spännet hafva i sin äldsta form en båge, som framtill öfvergår i ett knä för att stödja nålens spets och slutar i en liten spiralskifva, bildad af en i flera hvarf lagd ten. Den vigtigaste olikheten mellan de båda spännena är, att å det italienska nål och båge utgöra ett stycke, under det att nålen på det nordiska är ett stycke för sig; men 1 Denna åsigt upptogs äfven af Undset i hans E tudes sur Våge de bronze de la Hongrie, sid. 64. 2 Montelius, Om det nordiska bronsåldersspännetS härkomst i M ånadsbladet 1884, sid. 12. 3 Italienska spännen af denna äldsta typ äro funna dels bland lemningärna efter pålbyggnader i Gardasjön, vid Peschiera, dels på andra ställen i norra Italien. Montelius, Spännen frå n bronsåldern i Antiqv. tidskr. f . Sv., 6: 3 sid. 19 fig. 13, och Bullettino di paletnologia italiana 1883, pl. V fig. 1.