Sida 180
5. Öfvergångstiden från bronsålder till jernålder i mellersta Europa: Hallstattperioden. Tre på hvarandra följande delar af denna period. Samtidiga fynd i Italien. Samtidiga fynd i Norden. — Fynd upplysande den absoluta åldern af hvar och en af vår bronsålders sex perioder. Den nordiska bronsåldern har börjat och slutat tidigare, än man hittills vanligen förestält sig
många kronologiska anknytningspunkter, men några sådana finnas dock. Först och främst visar den stora likhet, som de flesta till denna period hörande nordiska arbeten hafva med dem från början af bronsåldern i Italien och mellersta Europa1, att skilnaden i deras ålder ej kan vara synnerligen stor. Men då bronsåldern i Italien slutade redan omkring 800 år före Kristus, och då de talrika, tydligen till skilda tider hörande minnena från denna kulturperiod visa, att den räckt mycket länge, så kunna vi, utan fara att misstaga oss, häraf draga den slutsatsen, att bronsåldern börjat i Italien senast under den förra hälften af det 2:a årtusendet före Kristus, samt i det nordiska området åtminstone kort efter midten af samma årtusende. Samtidigheten af bronsålderns första period i Tyskland och Skandinavien med en mycket gammal del af bronsåldern i Italien ådagalägges också direkt af några fynd, i hvilka nordiska arbeten från den första perioden förekommit tillsammans med italienska bronser från nämnda tid. Ett sådant fynd gjordes år 1773 vid Neuenheiligen nära Langensalza i sydvestligaste delen af provinsen Sachsen, mellan Thuringerwald och Harz. Det bestod af sex dolkar, två fästen till andra dolkar, en lång och smal yxa med skaft af brons, en större och 66 smärre skaftcelter med mycket låga kanter, samt åtskilliga armringar, allt af brons (eller koppar)2. Ett par af dol- 1 Se i afseende på skaftcelter af typen A och dolkar af typen a Månadsbladet 1880, sid. 140 och följ. ‘ 2 Klemm, Allgemeine Culturwissenschaft, W erkzeuge und W affen, sid. 99, 155 och 157, samt fig. 169 (en af de små skafteelterna), 170 (den stora skaftcelten), 198 (yxan), 268, 269 a och 270 (dolkar); yxan, som torde vara den enda kända af detta slag, är äfven afbildad i Klemm’s Handbuch der germanischen Alterthumskunde, pl. XV lig. 3, och i Kemble’s H ora ferales, pl. X fig. 1. — En del af fyndet kom med Klemm’s samling till British Museum.
Källa: Project Runeberg ·




