Om tidsbestämning inom bronsåldern med särskildt afseende på Skandinavien

svärdsklinga eller af en knif, hvilken hittats, men såsom värdelös bortkastats, har måhända förskrifvit sig Irån denna första början af vår jernålder. Med användande af den metod, som i det föregående skildrats, kunna vi ernå det vigtiga resultatet a tt så g o d t som å r h u n d r a d e för å r h u n d r a d e följa N o r d e n s k u l t u r h i s t o r i a t i l l b a k a ä nda till m i d t e n af det 2:dra å r t u s e n d e t före Kristus. På grund af skäl, som redan äro nämnda (sid. 86), måste hvar och en af vår bronsålders sex perioder anses omfatta en tid af minst 100 år; men emedan man inom dem alla kan skilja mellan periodens förra och senare del, och emedan de typer, som äro karakteristiska för hvar och en af dessa delar, nästan aldrig träffas blandade med hvarandra, är denna tidslängd uppenbarligen kortare' än den verkliga. Härtill kommer, att ej alla perioder varit lika långa. Den andra och den femte, hvilka jag kallat den äldre och den yngre bronsålderns blomstringstid, hafva utan tvifvel varit längre än de mellanliggande. Detta visas redan af det förvånande stora anta^minnen, som från dem bevarats till våra dagar. Afven den första perioden måste hafva varit lång, ehuru den mera än de följande hittills undandragit sig vår forskning. Under sådana förhållanden torde vi komma sanningen ganska nära, om vi anse hvar och en af perioderna 1, 2 och 5 omfatta ungefär 200 år och hvar och en af de öfriga ungefär 150 år. Detta bekräftas äfven af alla de förhållanden, som gifva oss upplysningar om samtidigheten mellan den nordiska bronsålderns olika delar och fynden i södra Europa. Vi komma då till det resultat, — om vi börja med den yngsta perioden, hvilkens ålder är lättast att be-