Sida 266
C—H. Fynd från de särskilda perioderna
af dem efter så lång tids förlopp kunnat urskiljas k Obrända ben upplösas nämligen i allmänhet jemförelsevis hastigt, under det att brända ben så väl motstå tidens inverkan att, om sådana en gång nedlagts i en oraf, åtminstone några af dem äfven efter årtusendens Ö 7 o förlopp finnas qvar. 2) Att fyndet är s ä k e r t, d. v. s. ett om hvilket man vet, att sakerna anträffats under sådana omständigheter, att de måste hafva blifvit på en gång nedlagda der de nu träffats. Alla osäkra fynd måste naturligtvis här lemnas utan afseende. Detta gäller särskildt de många fall, då man endast vet, att de till »fyndet» hörande sakerna träffats i sa m m a hög. A tt detta ej utan närmare undersökning får betraktas såsom ett fynd i den mening, hvari vi här taga ordet, bevisas deraf, att högarna från bronsåldern vanligen innehålla flera grafvar, som tillhöra olika tider; mången gång har man i en sådan höo1 träffat grafvar icke blott från bronsåldern utan O o också från stenåldern eller jernåldern. Om också uppgiften, att sakerna träffats i en och samma hög, således är riktig, är detta utan betydelse för nu föreliggande fråga, emedan de kunna hafva nedlagts i olika grafvar och vid mycket skilda tider. Emedan jag haft tillfälle att sjelf se nästan alla här nedan omtalade fynd eller afbildningar af dem, har det blifvit mig möjligt att med säkerhet bestämma de i dem förekommande fornsakernas typer. De typer, hvilka höra till de nio här särskildt upptagna fornsaksgrupperna, äro betecknade på det sätt, 1 Flera gånger har man i grafvar, som en gång inneslutit obrända lik, ej funnit andra lemningar af den dödes kropp än emaljskorpan af en eller annan tand. Detta bevisar, att ett eller flera obrända lik nedlagts i grafven. Men huru lätt hade icke äfven dessa obetydliga qvarlefvor kunnat förstöras eller vid grafvens undersökande förbises, och då hade man ej funnit eller märkt några spår af den döda!
Källa: Project Runeberg ·
