Sida 4
Bjude vi til at förklara Stenrikets underliga sammangyttringar; blifver omögeligit urskilja deras innersta blandningar.
Vände vi oss til stjern-hvalfvet, at bese himla-rymden, samt dess oräknelga och ofantliga kroppars lopp; så störtes förnuftet i djupaste förundran och häpenhet.
Vi kunne med skäl tro, at denne oförmögenhet påkommit människan i fallet: ty då viljan vardt förderfvad, inskränktes jämväl förmågan.
Docklikväl hafver Skaparen, för sin ära skull, i alla Naturens riken, lemnat människan rymliga fält, der hon, medelst eftertanka och flit, får tilfälle at bana sig vägen til at känna en Öfvermagt, och at gagna andra.
I, Mine Herrar, som, redan längst för detta, flera resor, hvar å sit vis, likt idoga Bin, under möda och flit, återkommit med redbar vinst, veten nogsamt, huru lätt en begynnare kan fara vilse på dessa fälten, och snarligen förtrampa det han söker, eller ock i flera tider icke rätt förstå nyttja det han finner, om han ej af mognare och mera förfarna handledes och undersödes: äfven ock, at hvar och en, som här skall göra gagn, bör yrka det, hvartil han är danad:
Källa: Project Runeberg ·
