Sida 7
Se vi på de Coleoptera, som hafva antennas clavatas, i synnerhet Scarabeus Melolonta, Auratus och Fafciatus; finne vi tydeligen, när de kommit flygande, och satt sig i blommorna, at stilla sin hunger af deras pollen och nectar, huru de, vid fin första ankomt, med största tydelighet, öpna och sluta fina Lameller, såsom en häftigt jagad häst sina näs-borar, för at svalka sina lungor, då han efter språnget får någon hvila. Detta synes än tydeligare på den härikring Stockholm sällsynta Scarabeus Cervus, då han kan råkas, emedan han är den störfte ibland Svenska Coleoptera.
Gifve vi akt på Ichneumones, när de vilja lägga sina ägg på andra Infecers larver, blifve vi varse, huru tätt honan lägger sina antenner, och huru noga hon medelst luktande undersöker det stället, der hon tänker aflemna sit ägg, på det den derutur kommande ungen ej skali förgås af hunger. Sedan hon är aldeles viss om et tjenligit ställe, släpper hon et ägg i sin långa och klffna stjärt, det hon nått och varsamt, såsom med en tång, håller i dess yttersta ända, och vänder densamma tilbakas öfver ryggen, samt letar sedan up med stjerten bredevid antennae det utsökta stället.
Af händelse, så väl som flitig upmärksamhet, komme vi tidigare til kunskap om
Källa: Project Runeberg ·
