Sida 115
aflät den 22 November 1810, för att bereda sinnena få den nya Regeringens antagande af nämnde system och
”Hjeltemod och Dygder! Njuten er rätt;
Lefve Gustaf Adolph i Lefve Fredrita!
Kung, må för Din spira, arf åt Din Ätt, Fienderna bäfva, sorgerna vika!
Mötom en kommande ljusare tid,
Knytom det heliga trofasta bandet;
Skydde mcdborgerlighet, endrägt och frid Fäderneslandet!*’
Ännu en annan af Svenska Akademiens, Aderton, den som genom mångsidigheten, icke blott af sitt snille, utan äfven af sin patriotiska verksamhet, försvarar den första platsen, som ett den gången rättvist öde beskärt honom i den vittra Areopagen; — med ett ord, Wallin, lade sjelfva grundstenen till sitt kolossala litterära rykte, medelst sin prisbelönta Di-thyramb öfver aftäckandct af Gustaf III:s ärestod. Slutet af detta skaldestycke har visserligen, efter den timade statshvälfningen, blifvit omarbetadt, och förekommer nu mera i sin förändrade skepnad både uti Wallins egna och i Svenska Akademiens arbeten. Men det ursprungliga stycket var, liksom allt hvad som i öfrigt flutit ur Wallins penna, för helgjutet skönt, att samtid och efterverld skulle kunna glömma huru det lydde, när det först presenterades till Allmänhetens odelade beundran, och då Skalden sjöng så här:
”Jo! Gustaf lefver än. Jo! Han, odödlig blifvcn, Blef ej från våra hjertan skild.
Oss dubbelt kär, oss dubbelt återgifven Uti sin Ättling och 'sin Bild,
För oss Han lefver lika mild. —
För våra barn så sannt förklarad
Källa: Project Runeberg ·