Sida 336
ra ge civilJ, skulle den förre blifvit förvånad öfver den sednares käckhet att fästa sig vid uttrycket JJgrund-falskt*3 jemle hvad dermed slår i sammanhang. Visserligen låter det rätt oskyldigt, rätt rörande, att Of-verste Anckarsvärd, ”under en debatt på Riddarhuset, såsom grund falsk benämnde en annan Talares uppgift, som ior honom var så främmande, att han, ehuru oför-sigtigt, icke ett ögonblick drog i betänkande, att för den gjorda beskyllningen försvara sin gamle Chef.” Visserligen var Friherre Anckarsvärds tystnad öfver tilldragelsen under denna debatt en vacker gärd af tacksamhet åt den frejdade Man, som äfven varit Friherrens ”gamle Chef.” Visserligen är det obarmhertigt, att ställa folk till rätta för ett så beundransvärdt loyalt uppförande. Visserligen var det ursäktligt, att Friherren ”sjelf, vid tillfället närvarande, och ehuru ett huf-vudföremål för Friherre Cederströms syftning för det framkastade tillmälet, icke uncler debattens öfverrask-n,'nS JÖ'st°d meningen af eller erinrade sig det förhållande, Friherre Cederström uti sitt föredrag antydde.” På allt detta har författaren ej annat svar än detta: det år skada, att dessa Friherrens uppgifter i reklamationen af den 3 Maj äro — ”grundfalskaDet är icke sannt, att Herrar Anckarsvärd hanfördes af ”debattens Öfverraskning,” och att ;,uppgiften var främmande” för Ofverste Anckarsvärd. Det var den 28 November 1828, som Herrar Anckaisvärd och af Forsell yttrade sig till försvar för Vestra Arméen emot Friherre Cederström, och det var den 6 Februari 1829, som Ofverste Anckarsvärd, vid justering af November-protokollet förklarade för grundfalsk Cederströms uppgift, att 1809 funnos män, som ville gifva Svenika
Källa: Project Runeberg ·