Sida 53
ftordenstolpe varit en orfcak till det obehag, somGref-vens «viger ha fl nämnde Ordens^ag?
Det är lätt begripbgt, att Rosenblad, som tillbragt sin mesta och bästa tid under Gustaf Hl: s, Förmyndare Regeringens och Gustaf Adolphs ihet tryckfrihet fiendt-liga styrelser, ej tycker om, att den offentliga granskningen följer honom i spåren. Han söker undvika henne ^ till och med då hon uppenbarar sig i form af ett försvar för feans^handlingssätt. SMedes heter det 1831 i en hüjet titt Rothlieb:
”Jag vill ej, att Dn svarar på hvad som skall va-”ra skrifyet i tidningarna om mitt vistande på åtafsund. ”Alla, som känna mig, veta, alt det är en uppenbar ”lögn, och att ingen af StatsRådet eller Högsta Domstolen njuter så liten tjenetledighet, som jag.”
Yid ett annat tillfälle yttrade han till en annan Tidningsskrifvare: ”Jag erkänner Tit. välmening; men '’erfarenheten har visat, att de qppkastade ämnena -en-”dast reta till anfall.9’
För dessa är dock Justitie-StatsMinistem Rosenblad ingalunda känslolös; men mot deras orättvisa finner han en säkrare tröst i det egna medvetandet, än i offentlig upprättelse. Derom vittnar följande bref till Rothlieb:
”Stockholm den 22 Juli 1832.
”Min käraste Bror !
”Jag tackiär öftrer måttan för communication af ”återföljande, finnande i sätama «tfrnntmicartion ett prof ”af Din vänskap. Man Ser ovännen atrgripa den oskyl-”dlge; G«d
Källa: Project Runeberg ·