Sida 250
geringen förklarade * någon ytterligare utveckling af ordsakerna till bifall eller förkastande, dels utan ändatnål, 'dels genoin redan iakttagna former icke påkallad”; uu ändtligCD, som Kongl. Maj:t under den 2 Juni 1824 befallte, ‘ att Riddarhusordningen, sådan den under den ■”18 December 1823 af Kongl. Maj:t blifvit gillad, ”skulle till allmän efterrättelse genom trycket befordras” .
Och huru kunde Regeringen äfvenlyra, att genom denna förnäma behandling stöla den andra statsmakten, sin vederlike i lagstiftningen, så litet skonsamt för liuf-Vttdet.
Nyckeln till hela gåtan ligger deruti, alt Regeringen, intill Riksmötet 1834, aldrig anat, mindre beräknat motstånd från någon annan del al Representationen, än Riddarhuset. Under förutsättning således, dels alt kunna qväfva motståndet äfven der, dels att i värsta fallet besegra detta genom de tre öfriga Riks-Ståndcns öfverflyglande beslut, har Regeringen i våra dagar inbillat sig kunna haudtera Rikscns Ständer något för mycket ä la Charles XII et Gustave III. Stenhammar och Fröberg voro oftast ropande röster i öknen ; Thyselius och Anjou hade högre mål i sigte; Hallström och Östberg voro den tiden ännu ej tillräckligt varma i kläderna. Hos Borgarnc visade sig föga lif, då frågorna ej rörde Ståndet enskildt, och deras högsta kraftansträngning yttrade sig i Linströms nit att knyta ihop pungen. Anders Danielsson, Rutberg, Nils Månsson och Longberg arbetade förjäfves mot strömmen. Man släckte flamman, som deras patriotism var nära att tända, med insinuationen att de voro aristokratisarens hejdukar, och då elden icke desto mindre höll
Källa: Project Runeberg ·