Sida 263
död. Det var honom LagerLjclko efterträdde i Ilof-kaRslers-eiiibetet och i S\euska Akademien, der lians
staf III, oclr var dennes Handsekreterare, da Gustaf ännu blott var Kronprins. Hans död blef signalen till det aflagsnatulc for Zibet under en tid, soni väntade alla Gustafs närmare förtrogne. Hertigen Regenten skickade Justitiekanslern, sedermera Presidenten, Lode, till Zibet, att förkunna honom Förmyndare-Regeringens vilja om hans afresa frän hufvud-staden, sedan han likväl nägra mänader varit nyttjad äfven i Regentens tjenst. Zibet var dä opasslig och lätsade till och med vara sjukare, än som öfverens-stäiudc med sanningeu, för att kunna mottaga Hertigens utskickade i en ställning och under en sysslo-sättniiig, som skulle pä det mest talande sätt uttrycka hans förtrytelse och förakt. Hc anteckningar Zibet fort och cfterlemnat inneha Ila högst interessanta underrättelser om dcu tidens tilldragelser. Gustaf Adolph kallade honom äter till offentlig verksamhet, och säsom ständig ledamot af Konungens konselj utgjorde han ofta en niotvigt i rädslagen mol Riksdrotzet Wachtmeisters, Presidenten af Ugglas* och Statssekreteraren Rosenblads mäktiga triumvirat, hvilka oftast understödde hvarandra, mindre likväl — kanske till och med sällan — af inbördes förtroende, än för att säsom ätcrljenst kunna, dä det gällde, päräkna ett utbyte af biständ. Sc här ett exempel huru Zibet ut-öfvade det rädgifvarekall, Konungens förtroende honom lcmnat. Vid föredragningen] af ett ärende kring stulet af Gustaf Adolphs regering, uppstod en kollision mellan ena sidans rätt och ett visst interesse å den andra, äfvensom en olikhet i Föredraganden» berättelse om mälet oeli Drotzets. Zibet afhörde detta stillatigande; men dä Konungen, hvilken i början syntes öfverlygad af Föredragandens skäl, sedermera, genom Wachtmeisters och Ugglas’ invändningar bltf
Källa: Project Runeberg ·