Sida 265
ste, olidligaste, oursäktligaste förtryck ocli förföljelse mot pressen sjelf förstummat hennes varnande röst, så skulle han ej kunnat famla i mörkret om de missnöjdes sinnesstämning och förehafvanden. Eättre, skyndsammare och tillförlitligare än genom ”allmänna rykten” skulle han af en fri press fått underrättelser, som kunnat sätta honom i tillfälle att vidtaga skyndsamma och ändamålsenliga mått och steg. Men nar man med ett så oklokt tyranni behandlar pressen, som det skedde under Gustaf Adolph, så har man sig sjelf att skylla för hennes tystnad vid bullret af upprorets tilbedelser. Man har svårt att nu mera göra sig ett begrepp om den tidens trycktvång, ehuru till dess vidmakthållande begagnades sanima personer, som ännu stå i spetsen för statsförvaltningen, hvilkas vana och böjelse att reta, oroa och krångla med pressen ej sällan framlyser i deras yttranden och åtgärder. Fe här ett exempel: ”Stockholm den 12 Maji 1806.
”Yälädle Herr Kongl. Bibliothekarie!
”1 anseende till den varning och den påminnelse ”fl of kanslers-Fmbe-tet, till följe af dess härhos i afskrift ”bifogade Utslag, vill hafva gjort Boktryckaren här i ”staden Carl Telén, ßr jag anmoda Herr Kongl. Bi-”bliothekarien såsom Boktryckeri Focietetcns Ordföran-”de, att Delen vederbörligen förekalla, och på nämnde ”Embetsvägnar alfvarligen förehålla, hvad enligt Utslaget honom åligger, s* Med högaktning har jag äran vara ”Vä’lädle Herr Kongl. Bibliotbekariens
”ödmjuke tjenaie ”Gust. Lagerbjelke.
”A. C. Kullberg.”
12
Källa: Project Runeberg ·