Sida 270
”författaren lefva och do på, alt vår revolution miss-"lyckatsBoktryckaren blef efterskickad af Lager-bjelke, men, misstagande sig om hans boning, kom ej på utsatt tid. Innan Delén sedermera inställt sig hos Lagerhjelke , mötte den förre en dag på gatan Landshöfding Hosenstein och den nyligen till Sverige åter-komne Statsministern in petto, von Engeström, för hvilken Rosenstein presenterade Delén. Engeström sade lig känna Delén af gammalt; men förebrådde honom, att han ej hörsammade förmäns kallelse, och att han tryckte J incendiära skrifter.” Samma skrapa väntade Delén sedermera hos Lagerhjelke, då han infann sig hos honom. Så illa voro Spaldencrcutzs råd anskrifne hos 1809 års maktägande: så skygga voro de för idéernas spridande genom pressen: så till punkt och pricka har den förutsägelse slagit in, på hvilken Spalden-creutz ville lefva och dö.
Då vi här ofvan nämnt, att Lagerhjelke vid början af sakernas nya ordning förde Begeringens penna, böra vi ej stillatigande förbigå ett bref till honom från Alersparre, då i spetsen för Wermländska Fördelningen af Arméen, lagrad vid Tibble. Det visar på en gång den sednares fosterländska uppsåt och de farhågor, han hyste för den rigtning, de som satt sig i besittning af statshvälfningen ämnade gifva ut henne, för hvilken han vågat sitt hufvud. ”Jag får äran på det förbindligaste tacka — heter det i denna skrifvelse — ”för Herr ”Barons bref den 17 dennes, med åtföljande tryck— ”ta handlingar. Berättelsen till Svenska Folket är, ef-"ter mitt begrepp, särdeles väl författad och rakt le-”dandc till ändamålet. Jag besvär Herr Baron vid vår "gamla vänskap och liaison och vid vår nu förnyade,
Källa: Project Runeberg ·