Sida 273
pcreur Alexandre est genereux et grand. Quelle s'en rapporte a luij” svarade Napoleon Hertigen Riksföreståndaren, som begärt hans bemedling hos Ryssland. Under sakernas då varande ställning kunde således den nya regimen ej lemna något större prof på sitt förtroende, än det uppdiag Lagerbjelke erhöll, att jem-te Grefvc von Essen afsluta förbundet med Napoleon, livilka underhandlingars ledning egentligen voro beräknade på Lagerbjelke. Han icke blott lyckades i detta värf, men utvecklade derunder tillika sin ovanliga diplomatiska skicklighet och den med denna nära förknippade förmågan att ställa sig in hos dem som äga makten och inflytandet, såsom nu förhållandet var med Napoleon och hans gunstling Duroc, Hertig af Friaul, såsom det varit straxt efter revolutionen med Carl XIII
nerul Sköldcbrand och Friherre von Otter, som från Sverige öfverfört f. d. Kungliga Familjen till Tyskland, i hvars södra del de inträffade vid tidpunkten af högtidligheterna, föranledda af Franska Kejsarens förlofning med Ärkehertiginnan Marie Louise af Österrike, hlcfvo der bemötte med utmärkt köld. Man låtsade till och ined glömma bort dem med bjudning till festerna. De trodde sig få dessa små förtretligheter rikt ersatta i Paris, dit de begåfvo sig under återresan till fädcrucslandct. Vid presentationen hos Napoleon, der de Svenska emissariernas både funktioner och det uppdrag de haft anmäldes, yttrade Kejsaren endast till Sköldcbrand: ”General All!” och mätte von Otter från hufvudct till lotterna, utan att säga ett ord. Derefter vände Napoleon dem ryggen- Något vidare afseende fastade han ej vid de personer, som fört hans dödsfiende i landsflykt.
Källa: Project Runeberg ·