Sida 289
”niänua oviljan. Om det nu Ur sannt, hvad flera ”tro sig känna, alt Kapten Lindeberg under andra ”förhållanden vandt sig just till samme man med ”ödmjuka skriftliga supplikat ioner, liggt hans gra-”cer, lackat honom for åtnjutna godheter och bedt honom om ursäkt för tillfogade oförrätter ; livil-”ken stark skugga liar icke då Kaptenen kastat på den ”stränga konseqvens, hvaraf lian så inånga gånger ”skrutit?’
Ont förhållandet är sådant,, som här hlifvit an-tydt, så synes oss i sanning Grefve Lagerbjelke vara en i ordets hela bemärkelse för upphöjd personlighet, att anförtro sin moraliska rentvagning åt en obskur libellist. Ar äter förhållandet icke sådant, kunna vi ej nog förundra oss öfver de kriterier af goda källor, som uppgiften härutinnan utvisar, och ur hvilka skribenten synes hafva öst.
Annorlunda förhöll sig med det bekanta tidnings-paskillet: ”konspirationen i Iran k Angripen här på clt sätt, i en syftning och med cn lömskliet, hvarpå man i Sverige ej haft exempel sedan fabeln: "Jlhf-varne”, låg det i sakens natur, i naturen af anfallet, att Statsrådet Lagerbjelke ej fick, ej kunde försvara sig. Ej fick; ty det gällde rådslag mellan och orn personer af en helt annan betydenhet än hans; ej kunde: ty då han väl hlifvit utpekad, men icke namngifven, skulle ett inlåtande i vederläggningsförsök nödvändigt framkalla libellistens gcnuiäle: det var icke er jag menat, och ni har nu sjelf tagit sak på bak. Emedler-tid innefattar den konspiration, af hvilken omförmälde tidningsuppsats utgör en skef afspcgling, ett ganska in-
18
Källa: Project Runeberg ·