Sida 379
Bland roliga anekdoter från Bonde-Ståndet, Tilja ti blott anföra en, berättad af en riksdagsman, som jem-te en kamrat af Ministeriella sidan tillbragt Julen i landsorten. Medan denne som bäst var sysselsatt, att Tid aftonbrasan i sin stuga för husfolk och grannar Tidt och bredt förtälja om hufvudstadens underverk, om gästabud i präktiga salar, oin fri förtäring, på bondsprå-ket äfven kallad: “karrupt” fick han, ett, tu, tre, an-maning från någon i Stockholm att skyndsamt dit återvända, i anseende till ofördröjligen inträffande inaktpå-liggande öfverläggningar och beslut. Vår ärlige och väliorståndige danneman tyckte likväl, att gröten, fisken och skinkan låg mera makt på hemma, så länge helgen räckte, än hvilken statsangelägenhet som helst der borta, och han gaf således ingen vidare uppmärksamhet åt inbjudningen i sitt erhållna bref. ”Men kort derefter” — tillade berättaren — ”fick han tit rekommenderade, och då begaf han sig genast åstad.” *)
*) Så vacker och rigtig Allmogens deltagande i Aational-Rcprcsentationen är i sin idé, i theori; så ändamåls-vidrigt, sä skadligt bäde för Bönderne enskildt och det allmänna är, att deras Representationsrätt utöfvas i ett afsöudradt Stånd med en gifren andel i beslutanderätten. De studier, den upplysning, den sakkännedom oeh vana vid allmänna värf, som Representanten behöfver, kunna ej finnas hos Bonden i allmänhet, och undantagen, der det öfvervägaude goda hufvudct ersätter bristen, äro ej nog talrika att tillintetgöra olägenheterna af hvad här kan antagas såsom regel.
Derföre har alltid händt — måste alttid hända — att pluraliteten i Bonde-Ståndet ledes, än på ett sätt, än på ett annat, än i en god, än i en förderllig rigt-ning, allt efter beskaffenheten af ledarnes planer och
Källa: Project Runeberg ·