Sida 478
Danckwardt besvor Ehrenborg vid allt hvad heligt var, att återtaga afskedsansökningen.
Underrättelsen om denna verkade en allmän bestörtning och uppståndelse i Länet. Sedan de enskilda försöken att afvärja den förlust, hvaraf provinsen hotades i en så sällsynt Styresmans person, aflupit fruktlöse, ville man geuom oflentliga Deputationer, dels till Ehrenborg, dels till Kongl. Maj:t uttrycka Länets önskan och tänkesätt i detta hänseende. Det var icke utan svårighet Ehrenborg förmådde afstyra begge delarna. Han ville hvarken skrämma Regeringen eller låna sitt namn åt ett gy ckelverk, vid hvilket endast po-pularitets-lismeriet, öfver hvilket han var vida höjd, kunnat finna sin räkning.
Det var nu Kullberg uppträdde på scenen. Han hade under tiden blifvit Rosensteins efterträdare, och utan enskild anledning, åberopande blott den allmänna rösten, förenade han sin med dennas och yrkade, att Ehrenborg måtte låta afskedsansökningen falla. I kraft af en högre befallning, skickade Kullberg honom tillika utdrag, genom nole, ur ett sednare Statsrådsprotokoll, hvaruti Kongl. Maj:t väl förklarade] Sig i hufvudsaken förblifva vid Sitt förra beslut, men under tillägg af de utsöktaste loford öfver Ehrenborg, som gjort den afslagna hemställan, och öfver hans embetsförvalt-ning. Med denna upprättelse tillstyrkte Kullberg och Danckwardt, att Ehrenborg måtte finna sig tillfredsställd, hvartill den sednare lade försäkran om det nådigaste bemötande, då Kouungen någon tid derefter ämnade göra en resa genom Länet.
För att finna ett tillfälle, att för Konungen personligen redovisa sitt förhållande medgaf Ehrenborg, i an-
Källa: Project Runeberg ·