Sida 483
tiden beträffar. Han stod sist på forslaget, der åtta-tioåringcn Hellinan, hvilken året derefter dog vid Örebro Riksdag 1812, hade forsla rummet, och den sedermera vordne Biskopen på Gottland, Eberstein, det andra. Hofkansleren af Wetterstedt, som just då begagnade brunnen vid Ramlösa, erhöll ett bref från Stockholm, deruti det hette angående detta förslag: ”de yttersta skola blifva de främste.” Med ljungeldens snabbhet spridde sig1 denna underrättelse. En och annan gammal Prost började redan darra för sin mak— lighet. Författaren var ögonvittne dertill hos en, som annars gjorde sig goda förhoppningar om bevågenhet, helst han förevisade enskilda bref från alla tre Biskopskandidaterne , hvaruti de anhållit om hans röster till förslaget, dem de ock erhållit tillika med detta.
För denna tidiga lycka — icke tidigare likväl än sedermera af Wingårds och Tegners — ansågs Biskop Faxe egendigen stå i förbindelse hos sin företrädares, aflidne Biskop Hesslens, svåger, Statsministern v. Engeström. Sin skuld till honom sökte den förre afbörda; och det sades, att Biskopsstolen i början af hans em-bctstid skall lemnat innehafvaren en tämligen måtdig behållning. Han var i alla fall icke bortskämd genom allt för stora inkomster; ty han hade ännu ej hunnit tillträda lön som Professor vid Universitetet, då den som Biskop öfver Stiftet foll på hans lott *).
*) Sålunda hette, det, att Faxe till Statsministern von Engeströms syster, Biskop Hesslens enka, förärade en vängåfva af a5,ooo R:dr R:gds; att han till Statsrådet Roscublads systerson, Professor Munck af Rosen* schöld (hyars far också varit Biskop i sauioia itifT
Källa: Project Runeberg ·