Sida 66
som gåfvos i Stockholm i anledning af den oskattbara föreningen med Norrige, yttrade en Engelsman till KaptenLöjtnanten vid Konungens Drabanter Grefve Robert Rosen: "Fotre roi est faible, tres-faible, on
ne peut pas étre plus J'aibleF — J’C’est vraij svarade Rosen; mais votre roi est fou, trés-fou, on ne peut pas étre plus fou." Billigtvis kunde ingen förlänka Carl en hemlig förtrytelse öfver, en aldrig fullkomligen besegrad missbelåtenhet med det ödets vindkast, som
le få liållas vid Universitetet, innan dc undergått censur af Rector Magnificus. Vidare förekallades Bildstein och undfick en sträng skrapa. Derefter aninäl-tes hela förhållandet hos Akademiens Kansler, till hvilken en afskrift af sjelfva talet öfverskiclades. Slutligen meddelades Bildstein befallning, att resa från Lund till Stockholm, för att der hos Kanslern, och, om behofvet så påkallade, inför Regeringen, sjclf förklara sin mening och söka rättfärdiga sig. Han förfogade sig ock utan dröjsmål till hufvudsta-den, der han hos Akademiens Kansler, Riksrådet Grefve Johan Gyllcuborg, så godt som möjligt sökte urskulda sitt förfarande. Sedan Bildstcin fått uppbära bittra förebråelser, erhöll han omsider tillgift och löfte, att det framfarna ej skulle ligga i vägen för hans vidare fortkomst. Likväl gjordes till vilkor för detta löfte, att han från den stunden aldrig skulle hålla något akademiskt tal, och att, då han predikade, han dervid aldrig skulle inblanda det ringaste om stats-angclägenheter. De redan rönta olägenheterna af Orators-kallct betogo honom ända till frestelsen, att bryta det förcskrifna vilkorcL Också blef Bildstcin ett par år derefter befordrad till Theologie Professor, i hvilket embete han dog vid •lutet af Adolph Fredriks regering.
Källa: Project Runeberg ·