Resa i Colombia, åren 1825 och 1826. (Sednare delen)

io3 liåll begränsar det leende landskapet, som m e d sina ängar, lundar, åkerfält, buskar, träd, hus och byar strödda om hvaraudra pä båda stränderna af den bugtiga floden, ej saknar något för att blifva idealiskt; och om dess åskådande icke alstrar den önskan att här få lefva och dö, så skall det åtminstone uppväcka den frågan: Kan det gifvas någon vackrare nejd på denna jorden? - Då man härtill lägger att den med citron- och appelsin- träd beskuggade trädgård, från hvilken man njuter af detta skådespel, öfverflodar af e läckraste frukter, såsom Ananas > Mango, Chirimoja * med flera, så kunde det ju icke vara så oförlåtligt, om man började mislänka, att Eden likså väl kunnat ligga här, som i Mesopotamien, och att våra första Föräldrar lika väl kunnat vara Americaner, som Asiater, i synnerhet som sjelfva corpus delicti i Para- diset — den allmänt påstådda förbudna fruk- ten, P isäng — äfven finnes här. " E n stor g r ö n m e l o n l i k f r u k t , m e d h v i t t och m j u k t k ö t t , som s m a k a r l i k t e n b l a n d n i n g af s m u l - t r o n , g r ä d d a och s o c k e r , och år k a n s k e den m e s t v ä l s m a k a n d e f r u k t i v e r l d e n . — D e t år o m d e n n e f r u k t , som H u m b o l d t s ä g e r : D e t vore m ö d a n v a i d t a t t r e s a t i l l Södra A m e r i c a , blott f ö r att ata L,!n- r i m o y a .