Sida 136
XIII. Medellin
«36 näringsfång åt de fattige i n b y g g a r n e af de mera ödsliga ställen h ä r s t ä d e s , än en outtöm- lig källa, från livilken d e n mera mäktige kun- de ösa en för stor r i k e d o m . Detta är också nu fallet, t y då Slafvarne efter Revolutionen0 bli allt mera s ä l l s y n t a , och ganska få arbeta m e d legdt folk, så är det mest fattigare In- d i a n e r , hviika antingen på egen m a r k , eller emot afgift på en Minägares, a r b e t a jemt sä m y c k e t , som behöfves för deras dagliga be- lio f. Detta b i n d r a r icke att en och annan Minägare finnes, hvilken b å d e samlat och äu- n u s a m l a r en b e t y d l i g f ö r m ö g e n h e t af sina b e r g v e i k , men dylika m i n o r böra mera till u n d a n t a g e n ; och då de alla ägas af gamla f ö r m ö g n a familjer h ä r s t ä d e s , hviika aldrig for- cera afkastningen utöfver ett visst behof, sä k u n n a de i deras h a n d snarare anses som ett m e n a g e r a d t Fidei-commiss, eller ett emot viss ränta utlånadt kapital, än en egend p a s s a n d e till vidsträcktare spekulationer för Ut l a n d n i n g a r ; ty de sälja d e m icke utan för så hög köpeskilling, att ingen kan betala den, ® Efter Constitutionens tecknande år 1821 fö- inD en Slaf, och då på samma gång deras im- porterande förböds, så försvinna de med tiden all- deles ur denna Fristat. en iom en
Källa: Project Runeberg ·