Resa i Colombia, åren 1825 och 1826. (Sednare delen)

j 47 t • . - delen af vägen, då vid ankomsten till sista Feon-stationen i Zeja Luren Lefans tom, och en af pinnarne sönderbruten. Som Peo- nen icke kunde gifva någon närmare upplys- ning härom, än den af alla lätt anade, att buren emot någon gren blifvit skadad, och att fågeln, begagnande denna omständighet att slippa sin arrest, flugit sin väg, så fort- sattes resan utan vidare hopp att få återse rymlingen. Ankommen till första nattqvar- teret derefter, vid byn Penol, höll jag just på att gå till sängs, då en ung Peon inträd- de med sin stora halmhatt på hufvudet; och sedan han aftagit samt upp- och ned-vändt densamme, presenterade han mig min förlo- rade T u r p i a n , som satt och pep på sitt van- liga vis i botten på den rymliga hufvudbona- den. Denne Peon hade nämligen kommit samma väg kort efter oss, och funnit fogeln, som satt utmed vägen, der han utmattad af hunger och köld lätt lät taga sig; och sedan h a n , Peonen, förfrågat sig i Zeja om den möj- liga ägaren dertill, hade han skyndat hit, för att aterlemna den förlorade fogeln. Den- na handling var så mycket mera att värdera, som han ganska väl visste hvad en dylik fo- gel kostade i Provinsen, der han gerna kunde