Sida 149
XIV. Resa från Medellin till Bogotá
149 att med uppmärksamhet lystna efter, om nå- got rop skulle upptränga från den väntade Låten. Hela förmiddagen gick emellertid i öfverflödig väntan, och intet skrik hördes om icke från de råmande Markattorna eller de pladdrande Papgoyorna, livilka understundom läto höra sig från topparne af den omgifvan-. de höga och tjocka skogen. På samma lång- samma sätt förflöt äfven eftermiddagen; och slutligen började vi förlora hoppet att något fartyg skulle uppkomma i dag; då kort före solnedgången, just som vi voro inbegripna i en af våra vanliga långa diskurser, några svaga rop hördes upptränga långs floden. "A hora viene el bote"! —- Nu kommer båten — in- föll Bodegueren, och med det samma afbröts con versationen, för citt bättre kunna föl vissa oss derom» Snart urskildes den vanliga Bogas-sången, hvilken på samma gång den annoncerade ett flodfartygs ankomst, äfven framförde den glada öfvertygelsen att nu snart få komma ifrån den ensliga Bodegan; och den känsla man erfor, så väl vid åhörandet af första ropen från detsamma, som vid Bode- guerens åter upprepade intyg, kunde kanske bäst liknas vid den en resande erfar, som, sedan han flera timmar rantat på skjuts på
Källa: Project Runeberg ·