Resa i Colombia, åren 1825 och 1826. (Sednare delen)

182 Fredags morgonen, den 19 Maj, voro våra mulåsnor uppsadlade för sista gången; och klockan åtta lemnade vi det svala natt- kvarteret, samt började stiga utför den jemna sluttningen, som leder ner till den namnkun. niga slätten vid Bogotå, som också snart öpp- nade sig för de glada'blickarne, hvilka knapt förmådde mäta dess ofantliga vidd. Nästan utan den ringaste kulle eller upphöjning, sträcker den sig i horizontel jemnhet, likt ett grönt haf, emellan de pa alla sidor orogif- vande blå aflägsna bergen, nära femtio mil i längden och tjugo i bredden. Ehuru ganska väl odlad och bebodd, är den ändå för litet couperad eller beprydd med skog och träd, för att göra en riktigt skön tafla; och sedan ögonen hämtat sig efter den första överrask- ningen, samt hunnit hvila sig efter de mat- tande nära föremålen i de passerade skogfnl- boende familjs l e d a m ö t e r , så f å r m a n icke blifva decontenancerad om vården anvisar en det båsta och''torraste stållet på g o l f v e t , f ö r att utbreda sin m e ' 0 1 a h a l m m a t t a ; u t a n s n a r a r e söka till att m e d de o f v a n n å m d e p e r s e d l a r n e göra det så tref- Jgt som möjligt, för att, u n d e r en i alla fall hel- sosam s ö m n , k u n n a i ro d r ö m m a o m beqvåmlighe- erna 1 S1«ta vårdshuset på vågen till landets huf- vudstad.