Read Runeberg

Resa i Colombia, åren 1825 och 1826. (Sednare delen)

Originalsida 230
Originalsida 230
Originalsida 230
Originalsida 231
230–231

Sida 230

XV. Bogotá

23O utan inskränka mest sina promenader till trot- toirerna på Calle-Realj så händer det ändå, och i synnerhet om Söndagarna, att man får se en mängd folk långsamt tågande fram och åter på Aiamedan. Men de, som isynnerhet freqiientera denna promenad, äro stadens be- ridna ungherrar, hvilka här alltid på efter- middagarna komma sättande i fullt traf.—Man rider också gerna i Bogota: och nästan ingen, som vill ans&s för bättre karl, kan rätt gerna vara utan sin ridhäst. Ehuru hästarna äro af en liten race, nästan lika Norska klippar- ne, äro de både starka och lifliga, samt alla inöfvade till passgången; och då de derunder ständigt hållas med korta tyglar, så äro de alldeles otroligt hårdmunte. Här finnas en sort Stallmästare, hvilkas enda göromål är att dressera hästarne till denna passgång, hvilket sker medelst korta linor fästade om fotleden, som icke tillåta hästen röra benen på det naturliga sättet, utan hvarje sidas ben måste flyttas på samma gång; detta blir slutligen en sådan vana, att så snart de sättas i traf, falla de genast in i denna besynnerliga gång, livil- ken derigenom, att den förorsakar ryttaren en slags vaggning åt sidorna, afböjer den vanliga stötningen, En på detta sätt inriden häst —

Källa: Project Runeberg ·