Resa i Colombia, åren 1825 och 1826. (Sednare delen)

239 Amerika odla någon af de vexter, som utgjorde Spaniens export-artiklar och ett behof för de dervid vana Creolerna, såsom olja, vin, m. m., utan man gick ännu längre genom att i vissa provinser till och med förbjuda odlandet af de alster naturen sjelf gifvit deras invånare; för att således hålla dem alla i ett ständigt beroende af hvarandra. På detta sätt, utom det att i allmänhet ingen manufaktur eller konstprodukt af nästan livad slag som helst fick idkas i hela landet, tilläts nästan icke något åkerbruk eller landtmanna-industri i det silfverrika Mexico, på samma gång inga an- dra näringsgrenar fick begagnas i Venezuela. I N y a - G r a n a d a deremot fick ingen silfver- grufva arbetas, utan här måste endast guld- minorna drifvas; äfven som tobaken, utom på Cuba, icke tilläts odlas på något annat ställe utöfver det egna behofvet, och dettas upp- fyllande underkastades ändå eLt Regalt mono- polium. Med ett o r d , man kunde nästan säga, att Spanien i detta afseende behandlade sina Amerikanska Colonier ungefärligen lik- som en Fabrikör vid en stor klockfabrik gör med sina arbetare, af hvilka till exempel den ene i all sin tid endast gör fjedrar, den an- dre allenast kedjor, den tredje icke annat än