Resa i Colombia, åren 1825 och 1826. (Sednare delen)

tingen som slaf eller fri, lian, ej en gäng med undantag af sina förfäders fosterbygd, kan på något ställe bli bättre och mildare bemött, än i sitt nuvarande fädernesland, Colombia. Med undantag af några stammar vilda Indianer — Indios Bravos — som uppehålla sig vid Santa Marta's snöberg, på kusten af Darien och söder om Orinoco-floden, äfven- som på vissa ställen i provinserna Pasto och Choco, och som, då de icke på något sätfc äro underkastade Gouvernementet, ej heller kunna sägas höra till Colombianska nationen —• äsra alla dessa olika mennisko - racer samma O Religion och tala samma språk. Den Romersk Catholska Religonen är icke allenast den all- mänt rådande, utan äfven förklarad Statens enda Religion; och ehuru man visserligen icke blir, som fordom, förföljd för bekännandet af en annan, så tillåtes ännu ingen fremling, att publikt utöfva sin GudsdjTkan på något annat sätt, än det här antagna; och ligger liäruti på samma gång en eftersläng af det Spanska Prestväldet, som en besynnerlig in- eonseqvence hos en Republikansk statsförfatt- ning. Det enda undantag från denna obe- gripliga intolerance är beviljadt Engelsmän-