Resa i Colombia, åren 1825 och 1826. (Sednare delen)

336 ian. DS ingen af de andra Revolutionens JVfän och Generaler intager ens det andra rummet efter honom, så kan också Bolivar sägas stå helt allena i spetsen för Colombian- ska Gou vernementet; och med afseende så väl på detta, som på det obegränsade infly- tande han äger på Nationen, kan han med fullt skäl lämpa på sig Ludvig XIV:s yttran- de "Moi, c'est TElat!" så mycket hellre som han är den ende, hvilken ännu förmår hålla tillhopa det hela, livars framtida form är svår att förutse, såvida icke Bolivar lef- ver nog länge, för att få Regeringen på ett eller annat sätt säkrare grundlagd och Natio- nen nog upplyst för att sedermera bibehålla densamme, antingen som Monarki, Republik, Dieta tora t, eller hvad de då behaga kalla den. En farlig stöteklippa för det nuvaran- de centrala regeringssättet är den oenighet, som råder mellan Colombianerna inböides, eller den antipatilie, som troligen aldrig kan utrotas, mellan jnvånarne i Venezuela och Nya-Granada. Denna känsla är uråldrig, och har en både politisk och fysisk orsak: den förra får helt och hållet tillskrifvas Spanjo- rernas elaka och egennyttiga politik, hvilken fann sin uträkning vid att på allt sätt befoi-