Resa i Colombia, åren 1825 och 1826. (Sednare delen)

351 vändigt måste resa liit, för att kunna göra sig en föreställning om det omtalade stället. Men, ehuru en sådan metod visserligen är vig, och dessutom slut-uppmaningen i och för sig sjelf så sann och träffande, att den kanske voro den klokaste och uppriktigaste motto , en resbeskrifvare kunde sätta framför sitt arbete, så tyckes mig ändå, att man här vore lika litet belåten med de pathetiska ex- clamationerna, som med den efterföljande syndabekännelsen och det naiva rådet att sjelf resa, isynnerhet som en dylik invita- tion nu, så långt inuti boken och landet, blefve både något sen och något ohöflig, då resan hit är så fasligt långvarig och besvär- lig. Vi skola derföre välja ett annat sätt : och i stället att hjelpa läsaren inpacka sina saker för den långa resan, skola vi nu, lik- som förut, anse honom redan framme och vid sidan af oss; samt fattande honom i den ena och piloten i den andra handen, tillsam- mans modigt ställa oss vid branten af det förskräckliga Vattenfallets svindlande afgrund. Höljda i ett yrande regn, och öfver- röstade af ett åsklikt dån, stå vi nu på en kal granit - klippa, endast några famnar till höger från den i djupet nedstörtande vatten-