Sida 355
XIX. Besöket vid Tequendama
355 och mindre regnbågar, bacle på samma gäng vunnit i skönhet, som det förlorat något af sin förut hemska dysterhet. — Men snart kom ett afundsjukt moln för solen, och med detsamma insveptes allt i sin dystra storhet: och efter en lång afskedshlick på det stora oförgätliga Vattenfallet, slet jag mig ändtligen lös derifrån, och klättrade tankfull efter Pilo- ten uppför den derifrån ledande gångstigen. Ett hälft år härefter stod jag vid sidan af det mera verldskunniga JSiagara; men de känslor, det sammas åskådande ingaf, voro ändå icke så starka, som de Tequendama frambragte. Det förra kunde kallas Naturens kraftfullaste storverk, och, liksom ett emblem, af dess höghet och majestät, känner man sig intagen af en vörduadsfull förtjusning då man ser dess haf-lika vattenmassa jemt väl- tra sig öfver branten ner i den underliggande ofantliga bassinen, åtföljd af ett dån öfverrö- stande sjelfva åskan: det sednare deremot är Naturen liksom idealiserad i sin yttersta vild- het och konvulsiva raseri; och betraktandet af dess utför klippväggarne nedstörtande vattenmassa skall ovilkorligt försätta menni- skan i en häpen skräckfull beundra,h.— Nia- gara kunde liknas vid en skön och stor im-
Källa: Project Runeberg ·