Resa i Colombia, åren 1825 och 1826. (Sednare delen)

353 sten klar, luften var frisk, och nattens regn- drpppar glimrade ännu i gräset. Både vädret och den omgifvande naturen h a d e , med ett ord, någonting liksom påminnande en Septem- b e r - m o r g o n i södra Sverige; och de glada tankar deraf uppväcktes på h e m m e t , till hvil- ket resan nu egenteligen börjades, åtföljdes snart af de reflexioner som hopa sig på en re- sande, då han lemnar ställen, dem han för sin stora aflägsenhet troligen aldrig mera får återse. E h u r u kort dess vistande derstädes varit, och ehuru svaga de förhållanden voro, i hvilka han stått till invånarne derstädes, har han ändå någon tid lefvat der, och ura- gåts med menniskor, från hvilka han nu för alltid aflägsnas. E n sådan afresa är i detta afseende ej olik ett långsamt igenstängande af en stor p o r t : för livarje steg man aflägsnar sig, och för hvarje föremål som bakom för- svinner, dragés den närmare igen, till dess slut- ligen, med den sista synliga punktens för- s v i n n a n d e , den smäller i lås, och på samma gång utestänger den resande från det lemnade stället. Den kan möjligen uppläsas igen, ty ödet har nyckeln, och dess nycker äro oberäk- neliga ; men vid sådana fall som delta sak- nar en dylik förmodan nästan all sannolik-