Resa i Colombia, åren 1825 och 1826. (Sednare delen)

398 den resande att kasta de sista afskedsblickar- ne åt det lemnade landet. Det är också med helt olika känslor man riktar dessa blickar tillbaka på ett land, i b vars inre man en så lång tid vistats, och dit man troligen icke mera återkommer, än de, med hvilka Sjömannen vanligen tager af- sked af en försvinnande hamn eller kust, livarest han en kort tid uppehållit sig, och livilken han kanske en gång torde återse. Då det så sällan händer den Sjöfarande, att han får intränga något långt i ett land, utan endast stannar vid kusten och i sjöstäderna, så är han ofta i mindre tillfälle, än man kan- ske skulle tro, att komma i erfarenhet af ett lands rätta natur, dess inbyggares egentliga caracter och lefnadssätt, m. m., eller med ett ord, att lära känna landet; ty i detta fall gifva i allmänhet de flesta sjöstäder, ehuru öfverraskande och olika de vid första anblic- ken kunna vara, en så svag och osäker idee öm det inre landet, och hafva ofta en så be- slägtande anstrykning af hvarandra, att då en Sjöman sett en och annan i hvardera zo- nen, kan han nästan föreställa sig alla de öfriga, i hvilka h a n , utom några mindre vigtiga variationer, sällan träffar något