Sida 59
XII. Resa i Provinsen Antioquia
5 9 t nan middagen. Vägen går nu öfver jem- nare fält, eller rättare, de förut varande åsarne börja bli mindre höga och mera sällsynta, till dess de slutligen försvinna i den vidsträckta slätten på andra sidan om staden Rio-Negro. Sedan vi stannat något vid ett, vid vägen lig- gande, enstaka hus, för att äta frukost, anlän- de vi på förmiddagen till den lilla täcka Sta- den Marinillas hvilken vi genomtågade, och hade således endast tillfälle, att anmärka dess nätta hvitrappade lerhus, hvilka ofta voro prydda med målade dörrar och fönsterluckor, samt några större hus vid torget, hvars bal- konger voro öfverstrukna med åtskilliga bjerta färger. En hittills ovanlig renlighet och snygg- het tycktes råda i den lilla trefliga staden, som så väl passade till den klara luft och leende natur, hvaraf den var omgifven. Efter en den angenämaste dagsresa jag hittills gjort, anlände vi omsider* klockan ett på dagen, till den större staden Rio-Negro j, till hvilken man, öfver floden af samma namn, inkommer genom en täckt trädbrygga, som ligger lik en stadsport i ena ändan af sta- den. Ställets utseende är, om möjligt, ändå trefligare än Marinilla's, och dess hus äro både större och bättre hållne. Detta var isynner-
Källa: Project Runeberg ·