Sida 11
neutralitetsförklaring af de skandinaviska rikena, med buller och bång förkunnad vid början af det österländska kriget, men innan dess slut frånträdd och upphäfven, genom Sveriges traktat med vestmakterna den 21 November 1855.
Till ära för Konung Oscar och gagn för fosterlandet, har han i häfderna efterlemnat tvänne ovanskliga minnen af sin yttre statskonst, medelst Sveriges friköpande från de nesliga årliga brandskatterna, dels till sjöröfvare-nästena på Afrikanska kusten, och dels till Danmark för seglatsen genom Öresund.
En bitter erfarenhet under denne Konungs thronföljare-period hade bibragt honom afsky för inflytandet af regenters gunstlingar; och han var för öm familjfader, för ädel landsfader att blottställa de sina och sitt folk för ett återfall i den hårda pröfning, som han sjelf undergått. Då han med sitt mildt skämtsamma och oskyldigt sarkastiska lynne kort efter sitt uppstigапde på thronen yttrade till sina Rådgifvare: »Jag börjar inse, att en konung ej kan vara utan en gunstling och jag har också redan gjort mitt val; ja, mine herrar! jag har gjort det oåterkalleligen; min son, Kronprinsen, är den gunstling, med hvilken jag samtalar och rådgör om alla statens angelägenheter», bröt han på en gång stafven öfver den förra regimen och gaf programmet för sin egen. Man kan dervid endast tillägga, att om också inflytandet sedermera icke uteslutande stadnade hos Kronprinsen, gick det åtminstone ej ur den höga familjen.
Äfven i handling skyndade Oscar att ådagalägga
Källa: Project Runeberg ·