Tillbaka Read Runeberg

Den 8 Juli 1859

Originalsida 9
Originalsida 9
Originalsida 8
Originalsida 9
8–9

Sida 9

verksamhets hufvudsakliga föremål. Han tonsatte, spelade piano, sjöng, ritade, fantiserade ömsom melodier, ömsom uniformer, hvilka sedermera påbödos för svenska arméen, lekte krig vid öfningsläger, författade tidningsuppsatser och böcker — åtminstone en bok, som gjort ofantligt uppseende, till och med utom Sveriges landamären, och inom dem medfört stora praktiska resultater: den »Om Straff och Straffanstalter», filantropisk i sin idée och till sin syftning.

Konstnärer och skalder, som, utan gensägelse, funno understöd och hägn under Carl Johans regering, lofvade sig med Oscars ett nytt Augusti tidehvarf, fördunklande Gustaf III:s. I den furstlige dilettanten helsade konstnärerne en yrkesbroder, och skalderna hyllade honom som »en föreningslänk mellan de elementer som nu kämpa om verlden, mellan den gamla och nya tiden». Söndringen mellan de inbördes så hätska vitterhetsskolorna sammansmälte till harmoni när det gällde thronföljaren, ty han var allas förhoppning och vän, följaktligen allas stolthet och inlät sig i personlig och förtrolig beröring med representanter af dem alla. Wallin hade varit hans religionslärare, Atterbom hans lärare i Tyska språket och litteraturen, Ling i fäktkonsten, v. Bescow var hans Handsekreterare; för Tegnér och Geyer stodo dörrarna till hans kabinett alltid öppna; Nicander gjorde, till största delen på hans bekostnad, en vidsträckt och långvarig utrikes resa, under förhållanden då man icke, som nu mera, kunde taga hela kontinenten i ögonsigte under några veckors sommarfärd; o. s. v.

Källa: Project Runeberg ·