Finlands inre själfständighet. Till försvar mot fortsatta angrepp

bref till Speranski af den 20 april, veta vi, att dessa instruktioner väckte oro, eftersom genom dem, enligt konseljens uppfattning, „den af Hans Kejserliga Majestät för detta land i nåder fastställda regeringsform (конституція) blefve rubbad". Ordföranden i konseljens justitiedepartement, friherre Tandefelt, erhöll i uppdrag att i Petersburg personligen framställa de uppkomna betänkligheterna. Han gjorde det ock, och följden blef, att kejsaren förordnade, det bland konseljens ledamöter en mindre kommission under generalguvernörens ordförandeskap skulle tillsättas för att i samråd med prokuratorn Calonius granska „1) i hvilken mån vissa paragrafer i dessa instruktioner möjligen äro stridande mot gällande lagar, d. v. s. mot grundlagarna, icke mot temporära författningar, hvilkas förändrande städse, i följd af deras egen natur, legat i regeringens makt; 2) hvilka paragrafer i dessa instruktioner borde sättas i stället". Till dess granskningsarbetet vore slut-fördt och de föreslagna förändringarna erhållit kejsarens stadfästelse, komme värkställigheten af de redan fastställda instruktionerna att hvila“.1

Med anledning af denna nådiga befallning utsåg konseljen den 11 juni 1811 sina ledamöter hofrätts-rådet Gyldenstolpe, lagmannen Ervast samt kammarrådet Tulindberg att under generalguvernörens ordfö-

1 Speranskis ämbetsekrifvelse till Steinheil den 19 maj 1811.