Sida 77
dat. den 21 Februari och 3 April 1789, hvilka Författningar, såsom ibland Landets Grund Lagar, Hans Kejserliga Majestät, genom Nådigste försäkran till Finlands samtelige inbyggare af den l5/27 Martii 1809 täckts Högtidligen bekräfta och stadfästau. Och för att visa, att saken till sin beskaffenhet var af högsta vikt, tillägger kommissionen: »Ibland de mål hvaruti under Svenska Styrelsen, Konungen allena ägde votum Decisivum, undantages i nämnde grund Lagar uttryc-keligen alla Justitiae ärender, hvilkas afgörande sluteli-gen blifvit öfverlemnadt till Justitiae revision, och deruti Konungen (sjelf närvarande) förbehållit sig endast tvänne röster, samt, då meningarne voro lika, votum decisivum. Denne slutliga pröfningsrätt hos en Domstol, sammansatt af Lagkunnige män ibland egne medborgare, har ock alltid ansetts såsom ett det huf-vudsakligaste stöd för ägande rätten". Om likväl generalguvernören, i anledning af prokuratorns protest, finge förhindra värkställigheten af någon konseljens dom, så vore detta icke förenligt „med de åberopade grundlagarna".
Reglementet för regeringskonseljen af den e/ie augusti 1809 tillerkände generalguvernören rätt att taga del i Justitiedepartementets beslut i brottmål, hvilken rättighet han ej vid tvistemåls afgörande åtnjöt. I öfverensstämmelse härmed medgaf äfven instruktionen af den 7 februari 1811 (§ 16) honom makt
Källa: Project Runeberg ·