Finlands inre själfständighet. Till försvar mot fortsatta angrepp

Ett litet bevis till, flutet ur hans egen penna, kan dock vara på sin plats.

Efter första PariSerfreden utgaf kejsaren den 30 augusti 1814 g. st. i Ryssland ett nådigt manifest, i hvilket han med anledning af krigets lyckliga utgång förlänade de olika klasserna af befolkningen åtskilliga nådebevis. Där fanns kors åt prästerna, ordnar och medaljer åt militären, adeln och handelsståndet, efterskänkande af mindre skatterester åt bönderna, befrielse från eller lindring af straff åt dömda förbrytare o. s. v. Det syntes önskligt, att äfven Finlands inbyggare skulle blifva delaktiga af dessa förmåner. Men, såsom naturligt var och såsom Steinheil skrifver till Rehbinder: „Regeringskonseljens medlemmar äro af den tanke, att detta manifest icke kan i Finland följas på annat sätt än med modifikationer, vid hvilka landets konstitution måste iakttagas. I detta afseende har konseljen föreslagit en särskild kungörelse för Finland." Ense om ett dylikt betraktelsesätt, tillägger generalguvernören för sin egen del: rje suis parfaitement convaincu, qu’une loi promulguée en général en Russie, ne peut s’étendre sur la Finlande, par égard de sa propre Constitution, sanctionnée par le Monarque." 1 * i

1 „Jag är fullkomligt öfvertygad om, att en lag, som är promulgorad

i allmänhet i Ryssland, icke kan utsträcka sig till Finland i betraktande däraf. att detta land har en egen af monarken stadfäst konstitution.41 — Steinheils egenhändiga bref „Åbo le — Decbr. 1814“, bland Rehbinders efterlämnade papper.