Sida 101
FEMTE AKTEN. 101
Den gamle.
Jag för dig omkring i mitt rike.
{Pekar på banken, där guldet rullar och sedan på fattigbostäderna och fabriken.)
Hopadt guld och hopade trasor — i en sådan omgifning må du tro att min makt är oinskränkt, här har jag mina bästa undersåtar. Se på den här banken här! Det är arbetarnas guld, som är hopadt här! Se hur vackert det rinner mellan händerna på tjänstemännen. {De stanna utanför fönstret och se in.) Det är deras sparade styfrar, som de fått ihop med möda och försakelse af alla slag — med dem gör denna bank utmärkta spekulationer och förtjänar nätta summor om året åt aktieägarna, som fara omkring i vackra ekipager.
Vera.
Du talar nästan som om du gladde dig åt detta. Den gamle.
Ja, visst gläder jag mig. Om det finnes något som kan lifva upp mitt gamla trötta sinne och återge mig något af min gamla munterhet, så är det när jag tänker på hur ypperligt jag organiserat det moderna samhället. I sådana här kontraster är det som mitt gamla hjärta riktigt fröjdar sig. Guld och svält, för mycket arbete och lättja, glädjeflickor, krogar och missionshus — allt samladt på ett ställe — det tycker jag om, här ser jag alla de yttersta konsekvenserna af det fyndiga system, hvarpå mitt rike i det moderna samhället är byggdt.
Källa: Internet Archive ·
