Sida 164
l6| NAPOLITANSlvA BILDER.
blir här alldeles förvirrad, då dess hvita strålar sticka en i ögonen från norr, söder, öster och väster, ofvanifrån och nedifrån. Man skrattar därför åt mig, emedan jag blott genom lyckträif en eller annan gång oförmodadt råkar hålla parasollen i den riktning, hvarifrån solstrålarna egentligen komma.
Nere vid stranden träffa vi strax Alessio, en äldre sjöman med den karakteristiska Capritypen, den djärft skurna näsan, den smärta figuren, den bruna hyn och den muntra, käcka minen. Baddräkterna kastas i båten, Alessio, som står barfota i den våta sanden, böjer ett knä till brygga åt mig, och på det viset kommer jag oftast torrskodd i båten; om icke, gör det heller ingenting, ty skorna torka snart på fötterna. Vi ha nu flere badplatser att välja emellan. Vi kunna fara till bag ni di Tiberio, där ännu ett par murar stå kvar i vattnet, men stranden är här så solig, att vi, stackars fruntimmer, som ju alltid måste taga vissa hänsyn till vårt yttre, utsätta, oss för att bringa ett alltför stort offer i detta hänseende. Visserligen har baddräkten långa ärmar och är tämligen höghalsad, och visserligen har man en stor hatt på hufvudet. Men för att man icke först skall bli röd som en indian och sedan svart som en neger, borde man dessutom ha långa handskar på sig och taga parasollen med sig ut i vattnet, men det vore ju icke riktigt bekvämt. Vi gå därför i stället till el t annat litet strandparti, som hela dagen ligger i skugga under en lodrät bergvägg; det är egentligen litet för
Källa: Internet Archive ·
