Sida 167
SOMMARLIF I ITALIEN. I 67
i fred för flugornas surrande och sofva ett par timmar. Vid femtiden dricka vi te med citronskifvor — en mycket svalkande och läskande sommardryck — och gå sedan ut och spatsera.
Vi ha många vägar och stigar att välja emellan, men alltid bär det brant uppåt eller nedåt. Låt oss gå uppåt till Ana-Capri. Vägen tycks bokstafligen hänga öfver afgrunden; när man ser dess slingringar öfver sitt hufvud, förekommer det en, som om man knappast skulle kunna gå säkert där, och dock finner man, när man kommer upp, en bred körväg, som det har kostat en ofantlig massa pengar att anlägga, och som icke tjänar till någonting annat än att ge främlingarna anledning till en pikant utflykt i vagn.
Utsikten härifrån är emellertid af oöfverträfflig skönhet. Jag vill icke tala om Napoligolfen, om Vesuvius, Sorrentobergen och Ischia, om de plastiska linierna och bedårande färgerna, ty allt hvad man kan säga därom är så banalt, att man nästan ursäktar Heidenstam och Strindberg, som af ren motsägelselust blifvit drifna att påstå, att Italien icke längre är vackert för oss, men endast var det för våra farmödrar, och att Medelhafvet icke är blåare än Östersjön. Jag vill inskränka mig till att tala om den skönhet i det lilla, som utmärker denna tafla, omgifven af en ram så praktfull, att en realistisk författare lika väl som en realistisk målare skyr att skildra den — icke därför att. han, som man påstår, bara älskar det fula eller det medelmåttiga, men därför att han känner, att den
Källa: Internet Archive ·
