Sida 187
NÄR IL SIGNOR DUGA BESÖKER SIN LANDTEGENDOM. 1 87
På ömse sidor om pergolan sträcker sig köks- och fruktträdgården, eller rättare plantskolan för fruktträd. Här finnas alla de mångfaldiga arter af frukter, som denna jord med litet vård och omsorg är i stånd att frambringa, och härifrån delas unga fruktträd gratis ut till hvar och en af folket, som önskar det. Ännu ha blott få begagnat sig däraf, det är alltid den vanliga invändningen: »inte förstå vi oss på att sköta det» — men munkarna äro tålmodiga, de hjälpa med råd och dåd och så småningom skall nog hvarje stuga ha sin frukt- och grönsaksträdgård.
Bakom kastellet ligger den farliga kastanjeskogen, som innan munkarna komrao hit var alldeles igenvuxen af snår och buskage. De ha nu huggit och röjt, så att den del däraf, som ligger närmast kastellet, blifvit förvandlad till en präktig park med vårdade gångar.
Det första munkarna begärde när de kommo hit var att få inreda ett kapell. Ducans familj har sedan tre sekel den rättigheten att hvar de vistas få sätta upp eget huskapell med eget altare och låta läsa mässan där. En systerdotter till en påfve fick denna rättighet för sig och alla sina afkomlingar. Den yngste ducan hade visserligen varit fast öfvertygad om att han aldrig skulle begagna sig af denna rättighet, men nu, då han en gång inlåtit sig med munkarna, var det ingenting annat att göra. Och så läses mässan här i hans eget eremitage hvarje dag af en af munkarna, hvilken har prästerliga rättigheter.
Källa: Internet Archive ·
