Sida 196
!')(' I \ Wl M IS HISTORIA.
sin första tand, när det första gången säger mamma, pappa, mammolla (lilla mamma, benämningen på amman), när det första gången reser sig i sittande ställning, när det ställer foten på marken o. s. v. — för att icke tala om när det är dess fest- och dess helgonsdag, när det är ammans helgonsdag etc. Och äfven dessemellan hittar man alltid på att be om något: i dag en rad koraller, emedan det skulle förhöja effekten af guldhalsbandet, i morgon en ny bandrosett för håret med långa ändar, som gå ända ned till klädningsfållen, emedan hon sett en annan amma ha sådana, och hennes egna, som bara gå till midjan, synas henne för korta, i nästa vecka ett sidenrysch nedanför kjolkanten i samma färg som hårbanden, en annan gång ett broderadt förkläde, emedan det hon har af spetsar synes henne för tunt o. s. v. i oändlighet. Är man nöjd med amman, säger man ogärna nej, ty man önskar naturligtvis ständigt att hålla henne vid godt humör af fruktan att barnet eljest skall trifvas mindre väl.
Men ej nog med att man måste uppmuntra henne med presenter, man måste också tänka på att roa och förströ henne. Hon tillbringar större delen af sin dag p;i balkongen, när vädret tillåter att hafva barnet under fri himmel, ty därifrån kan hon se på de förbifarande ekipagen och de små familjescener, som alltid utspelas utanför husen af invånarna i bottenvåningarna. När hon skall ut på promenad, sättes hela husel i rörelse. Kammarjungfrun skall komma
Källa: Internet Archive ·
